Renässansen

I tisdags började vi prata om Renässansen och vad som var typiskt för den perioden. Renässans betyder pånyttfödelse och perioden har kallats så för att många ville att den antika kulturen skulle "födas på nytt". Under renässansen, som man brukar avgränsa från sent 1300-tal till slutet av 1500-talet, hände en hel del i Europa. Italien var centrum för utvecklingen under den här perioden. Boktryckarkonsten gjorde att renässansens idéer lättare kunde spridas. Man började också skriva på folkspråk, t ex på italienska, istället för på latin som hade varit vanligt under medeltiden.

Renässansen innebar inte en extrem brytning med medeltiden utan det skedde en gradvis utveckling inom konst, litteratur, arkitektur och vetenskap. Ekonomin blev bättre i många europeiska städer och i vissa kretsar började man hävda individens rätt att utvecklas.

Vetenskapsmannen Galileo Galilei (1564-1642) lyckades bland annat utveckla en kikare genom vilken han kunde observera stjärnor och andra planeter. Genom sina observationer la han fram teorin om den heliocentriska världsbilden, dvs att solen var i centrum och att de övriga planeterna kretsade runt solen. Redan tidigare hade vetenskapsmannen Copernicus kommit på samma sak, men han vågade inte riktigt lägga fram sina upptäckter eftersom de gick emot den katolska kyrkans övertygelse om den geocentriska världsbilden, dvs att jorden skulle vara i centrum.

Man började forska empiriskt och prövade sina teorier mot verkligheten under Renässansen och empirismen skulle växa sig ännu starkare under den följande epoken som brukar kallas för Upplysningstiden.