Det känns mer på allvar nu med mer ansvar. Jag känner mig rätt så rädd. Tänk om jag gör fel? Tänk om jag inte lär mig det jag måste?
Jag förväntar mig att personalen är trevliga och att de inte känner att jag är en börda. Det beror mycket på en själv hur praktikperioden kommer att gå för det är du som ska lära dig. Jag är nyfiken på vad som väntar och lite nervös tror jag att jag är.
Jag tycker att det ska bli ganska roligt och intressant. Jag har tidigare praktiserat på äldreboende, hemtjänst och på sjukhus, men nu känns det mer som om det är på riktigt.
När jag tänker på att jag ska praktisera i fem veckor känns det jättelänge, men efter ett tag där så kommer det säkert inte vara så jobbigt som typ den första veckan.
Det finns saker som man kanske är lite orolig för, t ex att handledaren inte bryr sig och låter en göra allt skitjobb. Det jag kanske är mest rädd för är att man inte kan så mycket. Det är mycket man ska lära sig och handledaren kanske blir frustrerad över att man inte kan.
Det hade varit bättre om jag bara hade varit glad och förväntansfull eller orolig och nervös inför praktiken, i stället för att känna allt på en gång. Men någonstans i bakhuvudet vet jag att allt kommer att gå bra, även om jag har svårt att övertyga mig själv om det.
Jag tänker nog mest om jag kommer att orka i så många veckor med gamla människor. Jag hade hellre gått i skolan än att praktisera.
Det ska bli kul att se hur arbetslivet är och få nya erfarenheter och träffa nya människor osv.
Jag tänker mest på hur jag ska kunna vara aktiv och hjälpsam och på hur jag ska kunna vara där i tid eftersom jag bor rätt så långt från praktikplatsen.
Jag tänker mest på hur min handledare kommer att vara. Om han/hon är bra så går allt annat bra.
Jag har tänkt jättemycket på praktiken. Det är kul att praktisera och att lära sig något nytt. Man får lära sig hur andra har det och att hjälpa människor som behöver hjälp är en bra sak.
Jag vill börja praktisera för att få det överstökat. Det är intressant, men det är morgonskiften som stör mig. Jag har alltid haft svårt för att gå upp på morgonen.
Jag trivs inom äldreomsorgen och har med mig kunskaper efter mina egna upplevelser och studier. Man är alltid lika nervös när man ska till en ny plats, men det känns som en lättnad att vara bekant med äldreomsorgen.
Hoppas att man kommer till en trevlig avdelning med trevlig personal. Det är nog det viktigaste, att man trivs på arbetsplatsen.
